Det behövs vidriga skurkar i häftiga actionrullar för att filmerna ska kännas bra och det behövs en lättidentifierad drummel när vi vill ha någon att skratta åt. Visst finns det i verkliga livet sådana flummisar som t.ex. Annika Strandhäll, Morgan Johansson, Märta Stenevi och många andra. Men när den objektivistiske skribenten Henrik Unné konkretiserar principer i tänkvärda texter med hjälp av en återkommande och dråpligt fånig virrpanna så duger Fiona Flum för det ändamålet.
 
Henrik har i några decennier använt Fiona Flum för att konkretisera principer. Första gången var troligen i en insändare i februari 1991.
I flera av hans texter har Fiona fått resonera och agera på ett sätt som inte är det minsta lilla föredömligt. Det är lätt att begripa, så därför snappar vi upp de principer som Henrik konkretiserar.
Och hur ska man egentligen känna inför en påhittad individ som är allt för urbota korkad för att man ska orka med att hata henne? Ja, då är det ju lättare att istället skratta åt eländet. Och jag "älskar" Fiona Flum i det avseendet.

Det sjuka är dock att flera av de korkade påhitt som Henrik skrev om i tidningsinsändare redan på 1980-talet har toppats av riktiga händelser i den verkliga dagspolitiken; skrattet fastnar ju i halsen när man bevittnar hur verklighetens idiotier övergår diktens. Men, det är bara att harkla lite innan man läser vidare, och skaka lätt på fingrarna ifall man själv känner för att hamra med dem på tangentbordet.
 
Det finns flera intressanta perspektiv i Henriks texter om Fiona Flum. Eftersom Henrik är så duktig på att konkretisera principer så finns det alltid någon lärdom att inhösta från hans texter. Ofta är det enkla saker det handlar om, och i bland är poängerna lite mer kluriga.

Jag har här valt ut fyra länktips till Henriks texter om Fionas fataliteter:

Denna artikel kan t.ex. diskuteras i: