Humanisten nummer 3-2023 är ett temanummer.
Ett uppslag i numret handlar om "Några banbrytande kvinnliga forskare". Och det är
mycket riktigt bara några få som omnämns. Vi får till exempel inte höra talas om Maria Strømme och
Kristina Edström eller om nobelpristagare som Donna Strickland eller Andrea M. Ghez.
Dessbättre är det intressant att läsa lite grann om de nio som omnäms, förutom den mest självklara
av dem, vars initialer är M.C.
"En kvinna är inte sitt könsorgan." Den saken, som egentligen borde vara en
självklarhet för alla, påpekas i en artikel av Camilla Starck.
Det påståendet betraktas inte som sant inom hederskulturen. Inom den kulturen råder strikta
normer för vad en man och en kvinna är, och individer inom de båda grupperna nedvärderas. En kvinna
som försöker komma undan förtrycket kan därför känna skuld: "Samtidigt kände hon sig smutsig om
hon inte bar slöja och hon tyckte att hennes föräldrar hade rätt."
Humanisternas ordförande påtalar att: "Yttrandefriheten kräver inte att
vi respekterar varandra. Den är just till för att kunna vädra kritik mot idéer som man inte har
aktning för, till och med missaktning för."
"Människor har rättigheter, men idéer har inga rättigheter."
"Jag vet inte om lagen om hets mot folkgrupp är en bra lag."
"Den nuvarande debatten om yttrandefrihet kontra religionsfrihet hade inte uppstått
om det inte handlade om att skända just koranen."
Läs Humanisten nummer 3-2023 i pdf-format.
