Än en gång surrar mantrat runt i både gammalmedier och i sociala medier: "Hon tvingades avgå för att hon är en kvinna." Det påståendet är helt enkelt inte sant, och det har inte ens en uns av en tillstymmelse med sanningen att göra.
Lennart Daléus avgick inte som partiledare för Centern därför att han är en kvinna. Han var partiledare för Centern 1998-2001 och han avgick av de verkliga skäl som fanns för det. Dvs., av både de skäl som fanns för honom själv och för partiets del.
 

Han lämnade inte partiledarposten pga. sitt kön.

Bo Lundgren var partiledare för Moderaterna under åren 1999–2003. Han avgick inte heller för att han är en kvinna. Håkan Juholt var partiordförande för Sveriges socialdemokratiska arbetareparti mellan den 25 mars 2011 och den 21 januari 2012. Inte heller han avgick för att han är en kvinna. Han utsattes för ett H*lvetiskt drev i gammelmedia, varav främst inom partiorganet Aftonbladet.

Jag känner inte till någon kvinnlig partiordförande som så oförtjänt har blivit så elakt behandlad i flera medier som det lågt och närmast sjukligt förlöjligande drevet som Håkan Juholt utsattes för.
Tekniken var sådan: Aftonbladets hetsreportrar följde efter Juholt precis överallt. De lyssnade på honom när han talade på ett fabriksgolv och när han höll ett anförande för personer med fokus på försvarsfrågor i Storlien. De lyssnade intensivt, tills de hörde honom säga något dumt; vilket alla talare gör varje dag.
Då tänkte de: Den grodan tar vi. Där har vi dagens löpsedel. Och allt det andra som Juholt sade; allt det förnuftiga och genomtänkta; det struntade de i att rapportera om. För Juholt skulle hatas och tvingas väck. Han blev oskyldigt kremered levande av Aftonbladet.

Sanningen är att ingen svensk partiledare någonsin har kickats för att hon är en kvinna. Gudrun Schyman, Mona Sahlin och Annie Lööf kickades därför att de av olika skäl förtjänade att kickas; inte alls för att de är kvinnor.
I fallet Anna Kinberg Batra (AKB) är saken annorlunda. Hon kickades inte för att hon förtjänade det, och absolut inte heller för att hon är en kvinna. Hon kickades därför att hon hamnade i ett olyckligt sammanhang som det var för svårt för henne att bemästra.
 
AKB var en duktig gruppledare för Moderaterna i riksdagen. Hon slängdes hastigt fram som partiledare/partiledarkandidat då Fredrik Reinfeldt plötsligt anmälde sin avgång. Hur förberedd eller oförberedd AKB var inför den händelsen har jag ingen aning om.
Men vi vet alla vad som hände därefter. Det var några röriga månader fram tills dess då Stefan Löfven och Annie Lööf sjösatte Decemberöverenskommelsen, där de tre andra borgerliga partiledarna för L, KD och M gjorde tabben att haka på. Det var idiotiskt och komplett naivt. Och AKB var omringad av dessa idioter, som hade längre partiledarerfarenhet än henne.
 
Jo, hon gjorde fel som ledde Moderaterna in i den överenskommelsen; men hon var i sammanhanget den minst erfarne partiledaren, som plötsligt befann sig i en position där hon inte fick gott om goda råd från andra.
Sedan gjorde hon det mesta rätt, då hon stretade emot och försökte baxa partiet åt rätt håll. Hon lyckades delvis med det, och gav därför Ulf Kristersson ett bättre utgångsläge.

Denna artikel kan diskuteras i: