Av Filip Björner, 10 september 2022
Subjektivism,
intrinsikalism
och objektivitet
Filosofen Leonard Peikoff utvecklade i arbetet med en kurs tre utmärkta definitioner av
begreppen subjektivism, intrinsikalism och objektivitet. Jag dyker rakt på de definitionerna
som startpunkten för denna artikel.
- Subjektivism är uppfattningen att ett aktivt medvetande kan skapa fakta.
- Objektivitet är uppfattningen att ett aktivt medvetande kan upptäcka fakta.
- Intrinsikalism är uppfattningen att ett passivt medvetande kan upptäcka fakta.
Dessa tre kunskapsteoretiska alternativ är de djupaste skiljelinjerna som finns mellan
olika typer av kunskapsteorier. Alla andra slags skillnader mellan kunskapsteoretiska alternativ
är sekundära, hur omfattande och elaborativa de än må vara.
Subjektivism
Begreppet subjektivism har i idéhistorien två klassiska exponenter: George Berkeley (1685-1753)
och Johann Gottlieb Fichte (1762-1814). Orsakerna till varför detta är så kan diskuteras, men
de två filosoferna är direkt utpekade som subjektivismens främsta exponenter i ett vilket som
helst normalt filosofilexikon. Så, om den saken råder det stark konsensus i den allmänt
vedertagna filosofihistorien.
Hur subjektivism bäst bör förstås eller definieras, och vilka andra filosofer som de facto
är subjektivister, råder det mer delade meningar om.
Jag vill t.ex. gärna nämna Immanuel Kant som en av de allra värsta subjektivisterna, och
mängder av andra filosofer är subjektivister, som t.ex. Schopenhauer, Nietzsche, Sarte,
positivisterna, Descartes och Parmenides. Men, nu struntar vi i dem. Låt oss titta på en
uppfattning som Berkeley höll sig med.
George Berkeley
Berkeley anser att det finns inte några materiella föremål i ytterverkligheten. De
finns inte där för oss att upptäcka. Istället är det bara våra egna föreställningar som
är verkliga.
När vi tror att det ligger en apelsin på bordet framför oss och vi tar upp den, skalar den
och äter den, så är det istället bara så att bordets existens och apelsinens existens är
rent andliga föreställningar som vi själva tillverkar i vårt medvetande. Att vara är att
upplevas -
esse est percipi.
Men hur kan det då komma sig att både du och jag kan uppleva samma bord och samma
apelsin i samma rum? Och hur kan bordet och apelsinen finnas kvar där i rummet när ingen
av oss befinner sig där; när ingen av oss med vårt aktiva medvetande och vår aktiva
synförmåga är närvarande och skapar dessa blott och enbart föreställda objekt?
Berkeleys svar på denna invändning är att Gud fixar problemet för oss. För Gud
skapar saker med sitt medvetande precis så som vi människor gör. Och eftersom Gud är
allesteds närvarande dygnet runt, så kan vi leva i trygg förvissning om att bordet och
apelsinen hela tiden blir förnimmat och ständigt skapas av Guds medvetande. De försvinner
således inte.
Medvetandets primat
Principen; att vara är att bli förnimmat; kan beskrivas på ett
annat sätt. Det kan mer strikt benämnas som medvetandets primat. Det är alltså
uppfattningen att existensen är underkastad ett medvetandes föreställningar; dess idéer,
nycker, känslor etc. Vad som som än händer i en själ fungerar som så att det styr och
skapar ytterverklighetens fakta.
Den motsatta och objektiva principen är existensens primat, som innebär
uppfattningen att ytterverkligheten är absolut och oundviklig; den är vad den är
oberoende av våra tankar och känslor.
Det här visar hur starkt kunskapsteorin hör ihop med metafysiken. Det går inte
att ha en grundläggande kunskapsteoretisk uppfattning av något slag utan att
samtidigt ha en motsvarande metafysisk uppfattning om verklighetens yttersta natur.
Kunskapsteorier handlar således om det mest fundamentala förhållningssättet
som ett viljestyrt medvetande kan välja att anlägga i relation till verkligheten.
Objektivitet
Att vara objektiv innebär inte att sakna känslor, att vara "värderingsfri" (vilket
är en omöjlighet), opersonlig, eller att vara känslokall. Det är tvärtom fullt möjligt
att vara riktigt passionerat objektiv, ifall man känslomässigt tänder på att identifiera
fakta.
Det här är Ayn Rands beskrivning: "Objektivitet är både ett metafysiskt
och ett kunskapsteoretiskt begrepp. Det handlar om medvetandets förhållande till
existensen. Metafysiskt är det insikten om det faktum att verkligheten existerar
oberoende av någon iakttagares medvetande. Kunskapsteoretiskt är det insikten om
det faktum att en iakttagares (människans) medvetande måste förvärva kunskap om
verkligheten med vissa medel (förnuftet) i enlighet med vissa regler (logiken). [...]
Metafysiskt är den enda auktoriteten verkligheten; kunskapsteoretiskt - ens eget
intellekt. Den förra är den yttersta skiljedomaren för det senare.".
[1]
Objektivitet innebär alltså att orientera sig i enlighet med verklighetens fakta.
Det är ett förhållningssätt som har lika starka implikationer inom etik, politik och
estetik, som det har inom kunskapsteorin. Det är i bredaste bemärkelse ett sätt
varmed en individ kan välja att leva sitt liv.
I denna artikel fokuserar vi dock enbart på den kunskapsteoretiska aspekten.
Att vara objektiv innebär att vara partisk. Det innebär att ta verklighetens parti.
Det innebär att leva med verkligheten som sin bästa vän. Det innebär att avvisa
auktoritetsargument och alla andra slags varianter av irrationalism.
Att tänka är en synnerligen självständig sysselsättning. En objektiv individ
väljer att tänka logiskt, och eftersom logik är den motsägelsefria identifikationens
konst, så måste en objektiv individ ta ett eget ansvar för att respektera fakta och
att förkasta motsägelser.
Intrinsikalism
En intrinsikalist tror att sanningen kan erhållas genom uppenbarelse. Exempelvis
kan en mediterande guru plötsligt komma på "sanningen", utan att ha bevis för den
och utan att på något sätt kunna härleda den från perceptioner och logik. Sådana
kriterier behövs inte, eftersom sann kunskap anses bestå av andliga aha-upplevelser
och en därmed förknippad tro på en övernaturliga förmåga.
I praktiken innebär intrinsikalism det samma som subjektivism, eftersom det är
en omöjlighet att en idé skulle kunna uppstå i ett medvetande som är hundra procent
innehållstomt. Det beror på att extrospektion måste föregå introspektion. Ett
medvetande måste redan ha ett innehåll som det har erhållit från yttervärlden innan
det mentalt kan reflektera.
Intrinsikalism sätter godtyckligheten på en piedestal och hör därför logiskt ihop
med dogmatism, medan subjektivism ofta leder till skepticism. Skepticism och dogmatism
slår ofta över i varandra, eftersom de har godtyckligheten som en gemensam nämnare.
Den godtycklige tvivlaren håller trosvisst fast vid sitt tvivel, medan dogmatikern
tvivlar på att det finns någon annan väg än dogmatisk tro som kan leda till sanning.
Ytterligare en orsak till varför subjektivism och intrinsikalism lätt slår över
i varandra är att de inte fungerar så bra, vilket medför kullerbyttor mellan dem i
ren desperation.
Definitionernas styrka
De tre definitionerna som Peikoff identifierade är uppbyggda kring två begreppspar.
Det aktiva medvetandet versus det passiva medvetandet, samt skillnaden
mellan att upptäcka (eller identifiera) fakta och att skapa fakta.
Den tekniska styrkan i dessa definitioner är att de så strikt klargör de väsentliga
likheterna och skillnaderna. De visar därmed också hur de tre kunskapsteoretiska
huvudalternativen är besläktade med varandra.
Gapet mellan subjektivism och objektivitet är enormt, eftersom subjektivister tror
att de kan skapa verklighetens fakta med hjälp av önsketänkande, medan objektiva tänkare
anser att verkligheten är vad den är helt och hållet oberoende av oss. Likväl har de en
viktig gemensam nämnare, eftersom de båda anser att ett medvetande måste vara aktivt
för att antingen skapa fakta (subjektivism) eller upptäcka fakta (objektivitet).
Gapet mellan intrinsikalism och objektivitet är också enormt, eftersom intrinsikalister
tror att de kan upptäcka verklighetens fakta genom att lita till sin egen eller (som oftast)
någon annans mentalt passiva och världsfrånvända aha-upplevelse via uppenbarelse. Likväl har
även de en gemensam nämnare, eftersom de båda anser att fakta måste upptäckas istället
för att skapas genom ett hejdlöst fantiserande önsketänkande.
Objektiva tänkare har verkligheten och logiken på sin sida, vilket intellektuellt gör dem
mer självständiga och oberoende. Subjektivister och intrinsikalister pendlar ofta mellan
varandras premisser; dels eftersom de ofta krockar med fakta, samt också eftersom de har
godtyckligheten som en gemensam nämnare när de resonerar dogmatiskt eller skepticistiskt.
* * *
Denna artikel kan t.ex. diskuteras i:
Facebookgruppen: Filosofiskt forum
Ur en artikel av Ayn Rand från 1965. Den utgavs i svensk översättning 1989,
som nummer 13 i Objektivistisk $kriftserie.