Närhelst jag använder orden metafysik eller ontologi så menar jag samma sak med dem; för mig är de två orden utbytbara synonymer; de står för samma begrepp; nämligen det ämnesområde som behandlar existensens yttersta natur; varandet såsom varande själva varandet.

Sedan Kants tänkande började genomsyra den tyska filosofin i början av 1800-talet, så har begreppet metafysik blivit alltmer grumligt och förvanskat.
 
Jag använder istället begreppet i den innebörd som det fick då det myntades för en indelning av fjorton av Aristoteles böcker i en kategori som kom efter hans skrifter om fysiken; efter fysik; meta fysik. Detta skedde kanske ca. 100 år efter den store filosofens död.
 
Alltså; metafysiken studerar varandets natur.

Ämnesområdet är litet i kärnan, samtidigt som det är gigantiskt allomfattande. Existensen är ju faktiskt allting som finns. Och vår mest grundläggande kunskap om existensen är att den överhuvudtaget finns. Den existerar.
 
Olika slags metafysiska uppfattningar innebär olika uppfattningar om existensens yttersta natur. Min uppfattning är den objektivistiska: Existens är identitet. Att vara är att vara något. Detta gäller inte bara för den materiella existensen, utan också för den mentala existensen. Ett mänskligt medvetande är vad det är. Det är medvetet.
 
De metafysiska uppfattningar som i filosofihistorien starkast kontrasterar mot varandra är de som företräddes av tänkare som Platon, Aristoteles, Augustinus, Thomas av Aquino, Descartes, Locke, Kant och Rand.
De åtta filosoferna är de viktigaste att ha koll på, men många andra exponenter finns som har haft betydelse i filosofihistorien, som t.ex. Hume, Berkeley och Fichte eller Francis Bacon, Mill och Peikoff.

Eftersom metafysiken är allomfattande, samt eftersom den utgör startpunkten för filosofin som är den grundläggande vetenskap som förser alla andra vetenskaper med mål och mening, så är metafysiken också en utmärkt startpunkt i en struktur för ett forum som är öppet för alla slags vetenskapliga diskussioner.
 
Metafysiken är filosofins första ämnesområde, av de fem som finns, och filosofin är dessutom det ämnesområde som bedömer samtliga vetenskapers metoder ur verklighetsperspektivet.
Detta gäller även för filosofin i sig; den är faktiskt självbetraktande och självbedömande. Även den måste underkastas de krav som den själv ställer för all mänsklig kunskap. Och det är därför som metafysiken är så starkt ihophörande med filosofins andra ämnesområde; kunskapsteorin/epistemologin, som till skillnad från metafysiken är ett oerhört stort ämnesområde.

Denna artikel kan t.ex. diskuteras i: