Ingen annan filosofi är lika specifikt klar och tydlig i avseende på metafysikens innehåll som Ayn Rands filosofi, objektivismen. Den slår fast att metafysiken studiemässigt är ett litet och strikt begränsat område, samtidigt som det är allomfattande i dess omfång och innebörd.
 
Essensen i ämnet klargörs av endast tre axiom. De är formulerade på ett kortfattat och slagkraftigt sätt. Så vi kan börja med att notera hur de lyder:
 
1) Existensen existerar.
2) A är A.
3) Medvetandet är medvetet.
 
Det första axiomet är det mest fundamentala, eftersom existensen är allt som finns. Och det mest grundläggande vi kan säga om existensen är bara just att den finns. Vi kan notera att begreppet "existens" är ett axiomatiskt begrepp och att den upprepande tautologin, dvs. hela tårta på tårta-formuleringen "existensen existerar" utgör axiomet. Det kan inte formuleras på något annat sätt, eftersom det inte finns något annat än existensen själv att hänvisa till.

Med begreppet axiom menar inte Ayn Rand samma sak som de flesta nutida filosofer eller naturvetare gör. Hon använder begreppet i dess äldre och ursprungliga betydelse. Ett axiom är ett påstående som är absolut, orubbligt och när man väl har lärt sig det så inser man att det är oundvikligt inom den kunskapskontext som axiomet ger upphov till. För det går inte ens att förneka det utan att förutsätta det.
 
Ett axiom är mer grundläggande än ett bevis, eftersom det är ett faktum som gör bevisföring möjligt.
 
Det andra axiomet är ett uttryck för identitetslagen som säger att en sak är vad den är; en sak är sig själv vid samma tidpunkt och i samma avseende. (Och orsakslagen, som säger att en existent måste agera i enlighet med sin natur, är en korrolär/följdsats till identitetslagen.)
 
Det tredje axiomet påpekar för oss att ett medvetande måste vara medvetet om något för att vara medvetet. Tanken på ett innehållstomt medvetande är därför en motsägelse. Ett medvetande utan ett innehåll finns inte.

Det första innehåll som ett medvetande kan ha är sinnesdata från yttervärlden. Det innebär att extrospektion logiskt-kronologiskt måste föregå introspektion.
Och därmed är vi med dunder och brak bollade över från metafysiken till kunskapsteorin, eftersom vår medvetna kunskap om det tredje axiomet också innebär att vi är självmedvetna och kan ställa oss frågor om vår kunskaps natur.
 
De tre axiomens validitet är den förståelse som de ger upphov till när man väl har förstått dem. Den förståelsen är då så inlysande att den inte kan undflys. Du kan inte längre se dig omkring eller tänka en endaste liten tanke utan att känna till att existensen existerar; att existens är identitet och att du är självmedveten och att det bara är så det är.
 
När du har erövrat den axiomatiska kunskapen så lever du med den, som en integrerad del av din samlade kunskap. Det fungerar på samma sätt som med Newtons gravitationslag och med Einstens E = mc². Det krävdes genier för att identifiera dem, men det krävs bara småskolelärare för att dela ut dem som godis till de kunskapstörstande eleverna.

Denna artikel kan t.ex. diskuteras i: