Somliga förespråkare av kapitalism (som t.ex. Harry Binswanger och Craig Biddle) hävdar att begreppet "höger" rätteligen betecknar de som förespråkar laissez-faire kapitalism medan "vänster" rätteligen betecknar de som förespråkar någon som helst variant av étatism.
 
Således, tycker Binswanger och Biddle, ska förespråkarna av kapitalism utgöra den politiska "högern", medan alla andra (kommunister, socialister, socialdemokrater, konservativa, fascister, nyliberaler osv.) ska utgöra den politiska "vänstern".
Är detta en bra idé? Och är idén befogad med tanke på verklighetens fakta?

Låt oss börja med en titt på några av verklighetens fakta.
 
De två begreppen "politiska högern" och "politiska vänstern" bildades för första gången strax efter den Franska Revolutionen. I Frankrike fanns det mot slutet av 1700-talet en motsvarighet till ett parlament ("Assemblee Nationale"). Det råkade vara så att samtliga representanter för revolutionen satt på den vänstra sidan av parlamentets kammare medan samtliga representanter för "l'Ancien Régime" (dvs. den gamla feodala samhällsordningen) satt på den högra sidan av kammaren. Av detta skäl började de politiska kommentatorerna i Europa på den tiden att kalla de revolutionära för "den politiska vänstern" och de reaktionära företrädarna för den gamla feodala ordningen för "den politiska högern".
 
Men - hur kan man då säga att "den politiska högern" utgör företrädarna för just kapitalismn? Och att "den politiska vänstern" utgör företrädarna för étatismen? Företrädarna för "l'Ancien Régime" var faktiskt extrema étatister! Dessa var raka motsatsen till radikaler för frihet! De var företrädare för något i stil med reaktionär feodalism.
Vad begreppet "politiska vänstern" gäller, så var de franska revolutionärerna verkligen étatister (den franska revolutionen utvecklades snabbt till Robespierres blodiga terrorvälde) - lika mycket som företrädarna för l'Ancien Régime. Skillnaden var bara att de förra företrädde en annorlunda variant av étatism.
 
Så - verklighetens fakta ger inget stöd för idén att begreppet "den politiska högern" betecknar kapitalismen. Båda begreppen "den politiska högern" och "den politiska vänstern" formades ursprungligen för att referera till (två olika varianter av) étatism.

"Den politiska högern" och "den politiska vänstern" är antibegrepp. Ett antibegrepp är ett onyttigt och ogiltigt begrepp som avses att utplåna ett legitimt begrepp. Ett antibegrepp formas genom att man ställer upp ett icke-väsentligt attribut hos referenterna som om det vore ett fundamentalt och väsentligt attribut hos dem.
 
Syftet med de två begreppen "den politiska högern" och "den politiska vänstern" är att utplåna distinktionen mellan kapitalismen och étatismen. Enligt "höger/vänster" dikotomin är samtliga politiska system/ideologier étatistiska. De moderna intellektuella insisterar på att alla statsapparater utan undantag måste tjäna någon samhällsklass och måste förtrycka de övriga samhällsklasserna. Och därför, insisterar de moderna intellektuella, är vi nödsakade att blott och bart välja den variant av étatism som är bäst - eller minst dålig.
 
Så här går det till:
 
När begreppen "den politiska vänstern" och "den politisk högern" ursprungligen bildades i slutet av det 18:e århundradet, refererade de till två något olika varianter av étatismen. Den politiska vänstern företrädde en påståendevis "ny" och "progressiv" form av étatism - medan den politiska högern företrädde en gammaldags, reaktionär form av étatism.
 
Så - distinktionen mellan "den politiska högern" och "den politiska vänstern" gjordes medelst ett icke-väsentligt attribut; frågan om, inte frihet kontra étatismen, utan egalitarianism kontra "anti-egalitarianism".
Den politiska vänstern utgjordes av egalitära étatister, som ansågs vilja främja "de svagas" (de lägre klassernas, de fattigas) intressen på bekostnad av "de starkas" (de högre klassernas, de rikas) intressen.
Den politiska högern däremot utgjordes av de "anti-egalitära étatisterna, som ansågs vilja främja "de starkas" (de övre klassernas, de rikas) intressen på bekostnad av "de svagas" (de lägre klassernas, de fattigas).

Givetvis är den fundamentala frågan i politiken den om frihet kontra tyranni. Så, de två fundamentala alternativen i politiken är kapitalismen å ena sidan och étatismen å den andra. Frågan om egalitarianism kontra "anti-egalitarianism" är blott och bart en distraktion, en källa till förvirring.
 
Men nästan alla människor tar idag étatismen för givet och utgår ifrån att den grundläggande frågan i politiken är: Ska staten offra de svaga för de starkas skull (fascismen, konservatismen, "den politiska högern") - eller - ska staten istället offra de starka för de svagas skull (kommunismen, socialismen, socialdemokratin, dvs. "den politiska vänstern").
Den icke-väsentliga, icke-fundamentala frågan om egalitarianismen versus "anti-egalitarianismen" har kommit att "tränga ut" ur den politiska diskussionen den verkligen avgörande frågan om frihet versus étatismen. Höger/vänster-dikotomin förutsätter att staten bara måste offra någon för någon annans skull - och att den enda frågan är: "Vem ska offras åt vem?" Således har idén om "ett samhälle utan uppoffringar" (dvs. ett samhälle med respekt för individens rättigheter) blivit förintad av de två antibegreppen "den politiska högern" och "den politiska vänstern".
 
Lägg märke till att de politiska system som sägs vara mest "extremt åt höger" respektive mest "extremt åt vänster" är just de som uppfattas som mest "extremt anti-egalitär" respektive mest "extremt egalitär". Fascismen sägs ju vara den mest extrema formen av "högerpolitik", konservatismen sägs vara mindre extremt "åt höger" och den klassiska liberalismen (som enligt höger/vänster-skalans anhängare anses falskeligen vara en variant av étatismen) anses vara någorlunda högerinriktad.
Och på den vänstra sidan av skalan sägs kommunismen vara den mest extrema formen av "vänster"politik, medan socialismen anses vara mindre extremt "åt vänster", och socialdemokratin anses vara bara något "åt vänster". Uppenbarligen likställs mera extrem "vänsterism" med mera extrem egalitarianism - medan mera extrem "högerism" likställs med mera extrem "anti-egalitarianism" (de klassiska liberalerna var någorlunda konsekventa förespråkare av frihet - men de uppfattades felaktigt för att vare förespråkare av privilegier åt de rika).

Nu ligger det till så att de flesta människor kommer att säga att kapitalismen är ett politiskt system som tillhör "den politiska högern". Men de säger det av felaktiga orsaker. De flesta medlemmar av allmänheten idag tar det för givet att orsaken till att kapitalismen tillhör "den politiska högern" är att kapitalismen innebär att "de starka" skor sig på bekostnad av "de svaga" i ett kapitalistiskt samhälle.
Enligt den konventionella uppfattningen ligger det till så att "de rika och mäktiga" åtnjuter allsköns orättvisa privilegier från staten på bekostnad av "den vanliga människan" i ett kapitalistiskt samhälle. Staten är påståendevis allierad med de rika i ett kapitalistiskt samhälle.
 
Vad ska världens äkta anhängare av kapitalismen säga i denna situation? Vi borde väl inte stämma in i kören och säga "Javisst. Vi håller med om att kapitalismen tillhör 'den politiska högern' !"
 
Den här usla situationen är vad inflytandet av antibegreppen "den politiska högern" och "den politiska vänstern" har åstadkommit (tillsammans med inflytande av den moderna filosofin i största allmänhet förstås).
 
Borde nu objektivister påbörja ett korståg för att "återvinna" och "rehabilitera" antibegreppet "den politiska högern"? Borde de kämpa för att göra antibegreppet "den politiska högern" till ett legitimt begrepp som är synonymt med begreppet "kapitalismen"?
 
Varför - i så fall?

Här behöver vi "Rands rakkniv". "Begrepp ska inte mångfaldigas utöver behov". (Citat ur hennes bok "Introduktion till objektivistismens kunskapsteori").
Är begreppen "den politiska högern" och "den politiska vänstern" nödvändiga? Fyller de någon vettig funktion?
Svaret är nej! Därför att vi har redan begreppen kapitalismen och étatismen.
 
Varför referera till kapitalismen via "en omväg" - genom att säga "den politiska högern" då vi egentligen menar just "kapitalismen"? Varför inte bara säga det vi menar - nämligen "kapitalismen". Och varför prata om "den politiska vänstern" när vi egentligen menar "étatismen". Varför krångla till det och tala om "höger" versus "vänster" när vi egentligen syftar på frihet versus tyranni?
 
Den uppenbara tillämpningen av Rands rakkniv här är att användningen av två begrepp (kapitalismen och étatismen) - för att referera till två saker därute - i verkligheten är mer rationellt och ekonomiskt än att använda fyra begrepp (kapitalismen och "den politiska högern", samt étatismen och "den politiska vänstern"). Vi behöver inte fyra begrepp för att referera till bara två saker.

Mitt råd till kapitalismens vänner är: Använd inte termerna "den politiska högern" och "den politiska vänstern" överhuvudtaget. Identifiera dig själv som "en radikal för kapitalismen". Och identifiera de så kallade "vänster"-människorna som étatister - som således är fiender till friheten".
Äkta förespråkare av kapitalismen måste tålmodigt förklara för intresserade personer att "den politiska högern" och "den politiska vänstern" är antibegrepp som är värre än värdelösa - eftersom de skapar förvirring genom att blanda ihop kapitalismen med olika varianter av étatism (dvs. med konservatismen och t.o.m. fascismen) och eftersom de smugglar in i kulturen uppfattningen att staten måste uppoffra någon åt någon annan.
 
Äkta anhängare av kapitalism borde kämpa för att antibegreppen "höger" och "vänster" fullständigt ska rensas ut ur den politiska diskussionen. För - vem behöver antibegrepp?

Denna artikel kan diskuteras i: