Av Henrik Unné, 2 februari 2021
Spola höger/vänster-skalan
Harry Binswanger
Somliga förespråkare av kapitalism (som t.ex. Harry Binswanger och Craig Biddle)
hävdar att begreppet "höger" rätteligen betecknar de som förespråkar
laissez-faire kapitalism medan "vänster" rätteligen betecknar de som förespråkar
någon som helst variant av étatism.
Således, tycker Binswanger och Biddle, ska förespråkarna av kapitalism utgöra
den politiska "högern", medan alla andra (kommunister, socialister, socialdemokrater, konservativa,
fascister, nyliberaler osv.) ska utgöra den politiska "vänstern".
Är detta en bra idé? Och är idén befogad med tanke på verklighetens fakta?
Höger och vänster-begreppens ursprung
Låt oss börja med en titt på några av verklighetens fakta.
De två begreppen "politiska högern" och "politiska vänstern" bildades för
första gången strax efter den Franska Revolutionen. I Frankrike fanns det mot slutet av
1700-talet en motsvarighet till ett parlament ("Assemblee Nationale"). Det råkade vara så
att samtliga representanter för revolutionen satt på den vänstra sidan av parlamentets
kammare medan samtliga representanter för "l'Ancien Régime" (dvs. den gamla feodala
samhällsordningen) satt på den högra sidan av kammaren. Av detta skäl
började de politiska kommentatorerna i Europa på den tiden att kalla de
revolutionära för "den politiska vänstern" och de reaktionära
företrädarna för den gamla feodala ordningen för "den politiska högern".
Men - hur kan man då säga att "den politiska högern" utgör
företrädarna för just kapitalismn? Och att "den politiska vänstern"
utgör företrädarna för étatismen? Företrädarna för
"l'Ancien Régime" var faktiskt extrema étatister! Dessa var raka motsatsen till
radikaler för frihet! De var företrädare för något i stil med
reaktionär feodalism.
Vad begreppet "politiska vänstern" gäller, så var de franska revolutionärerna
verkligen étatister (den franska revolutionen utvecklades snabbt till Robespierres blodiga terrorvälde)
- lika mycket som företrädarna för l'Ancien Régime. Skillnaden var bara att de förra
företrädde en annorlunda variant av étatism.
Så - verklighetens fakta ger inget stöd för idén att begreppet "den politiska
högern" betecknar kapitalismen. Båda begreppen "den politiska högern" och "den politiska
vänstern" formades ursprungligen för att referera till (två olika varianter av) étatism.
Antibegrepp
"Den politiska högern" och "den politiska vänstern" är antibegrepp. Ett antibegrepp är
ett onyttigt och ogiltigt begrepp som avses att utplåna ett legitimt begrepp. Ett antibegrepp formas
genom att man ställer upp ett icke-väsentligt attribut hos referenterna som om det vore ett
fundamentalt och väsentligt attribut hos dem.
Syftet med de två begreppen "den politiska högern" och "den politiska vänstern" är
att utplåna distinktionen mellan kapitalismen och étatismen. Enligt "höger/vänster"
dikotomin är samtliga politiska system/ideologier étatistiska. De moderna intellektuella
insisterar på att alla statsapparater utan undantag måste tjäna någon samhällsklass
och måste förtrycka de övriga samhällsklasserna. Och därför, insisterar
de moderna intellektuella, är vi nödsakade att blott och bart välja den variant av
étatism som är bäst - eller minst dålig.
Så här går det till:
När begreppen "den politiska vänstern" och "den politisk högern" ursprungligen
bildades i slutet av det 18:e århundradet, refererade de till två något olika
varianter av étatismen. Den politiska vänstern företrädde en
påståendevis "ny" och "progressiv" form av étatism - medan den politiska
högern företrädde en gammaldags, reaktionär form av étatism.
Så - distinktionen mellan "den politiska högern" och "den politiska vänstern"
gjordes medelst ett icke-väsentligt attribut; frågan om, inte frihet kontra étatismen,
utan egalitarianism kontra "anti-egalitarianism".
Den politiska vänstern utgjordes av egalitära étatister, som ansågs vilja
främja "de svagas" (de lägre klassernas, de fattigas) intressen på bekostnad av
"de starkas" (de högre klassernas, de rikas) intressen.
Den politiska högern däremot utgjordes av de "anti-egalitära étatisterna,
som ansågs vilja främja "de starkas" (de övre klassernas, de rikas) intressen på
bekostnad av "de svagas" (de lägre klassernas, de fattigas).
Frihet kontra tyranni
Givetvis är den fundamentala frågan i politiken den om frihet kontra tyranni.
Så, de två fundamentala alternativen i politiken är kapitalismen å ena sidan
och étatismen å den andra. Frågan om egalitarianism kontra "anti-egalitarianism"
är blott och bart en distraktion, en källa till förvirring.
Men nästan alla människor tar idag étatismen för givet och utgår
ifrån att den grundläggande frågan i politiken är: Ska staten offra de svaga
för de starkas skull (fascismen, konservatismen, "den politiska högern") - eller - ska
staten istället offra de starka för de svagas skull (kommunismen, socialismen,
socialdemokratin, dvs. "den politiska vänstern").
Den icke-väsentliga, icke-fundamentala frågan om egalitarianismen versus
"anti-egalitarianismen" har kommit att "tränga ut" ur den politiska diskussionen den
verkligen avgörande frågan om frihet versus étatismen.
Höger/vänster-dikotomin förutsätter att staten bara måste offra
någon för någon annans skull - och att den enda frågan är: "Vem
ska offras åt vem?" Således har idén om "ett samhälle utan uppoffringar"
(dvs. ett samhälle med respekt för individens rättigheter) blivit förintad
av de två antibegreppen "den politiska högern" och "den politiska vänstern".
Lägg märke till att de politiska system som sägs vara mest "extremt åt
höger" respektive mest "extremt åt vänster" är just de som uppfattas
som mest "extremt anti-egalitär" respektive mest "extremt egalitär".
Fascismen sägs ju vara den mest extrema formen av "högerpolitik",
konservatismen sägs vara mindre extremt "åt höger" och den klassiska
liberalismen (som enligt höger/vänster-skalans anhängare anses falskeligen
vara en variant av étatismen) anses vara någorlunda högerinriktad.
Och på den vänstra sidan av skalan sägs kommunismen vara den mest extrema
formen av "vänster"politik, medan socialismen anses vara mindre extremt "åt
vänster", och socialdemokratin anses vara bara något "åt vänster".
Uppenbarligen likställs mera extrem "vänsterism" med mera extrem egalitarianism
- medan mera extrem "högerism" likställs med mera extrem "anti-egalitarianism"
(de klassiska liberalerna var någorlunda konsekventa förespråkare av
frihet - men de uppfattades felaktigt för att vare förespråkare av
privilegier åt de rika).
Kapitalismens inplacering
Nu ligger det till så att de flesta människor kommer att säga att
kapitalismen är ett politiskt system som tillhör "den politiska högern".
Men de säger det av felaktiga orsaker. De flesta medlemmar av allmänheten idag
tar det för givet att orsaken till att kapitalismen tillhör "den politiska
högern" är att kapitalismen innebär att "de starka" skor sig på
bekostnad av "de svaga" i ett kapitalistiskt samhälle.
Enligt den konventionella uppfattningen ligger det till så att "de rika och
mäktiga" åtnjuter allsköns orättvisa privilegier från
staten på bekostnad av "den vanliga människan" i ett kapitalistiskt
samhälle. Staten är påståendevis allierad med de rika i
ett kapitalistiskt samhälle.
Vad ska världens äkta anhängare av kapitalismen säga i denna situation?
Vi borde väl inte stämma in i kören och säga "Javisst. Vi håller med
om att kapitalismen tillhör 'den politiska högern' !"
Den här usla situationen är vad inflytandet av antibegreppen "den politiska
högern" och "den politiska vänstern" har åstadkommit (tillsammans med
inflytande av den moderna filosofin i största allmänhet förstås).
Borde nu objektivister påbörja ett korståg för att
"återvinna" och "rehabilitera" antibegreppet "den politiska högern"? Borde de
kämpa för att göra antibegreppet "den politiska högern" till ett
legitimt begrepp som är synonymt med begreppet "kapitalismen"?
Varför - i så fall?
Rands rakkniv
Här behöver vi "Rands rakkniv". "Begrepp ska inte mångfaldigas
utöver behov". (Citat ur hennes bok
"Introduktion till objektivistismens kunskapsteori").
Är begreppen "den politiska högern" och "den politiska vänstern"
nödvändiga? Fyller de någon vettig funktion?
Svaret är nej! Därför att vi har redan begreppen kapitalismen och étatismen.
Varför referera till kapitalismen via "en omväg" - genom att säga "den
politiska högern" då vi egentligen menar just "kapitalismen"? Varför
inte bara säga det vi menar - nämligen "kapitalismen". Och varför prata om "den
politiska vänstern" när vi egentligen menar "étatismen". Varför krångla
till det och tala om "höger" versus "vänster" när vi egentligen syftar på
frihet versus tyranni?
Den uppenbara tillämpningen av Rands rakkniv här är att användningen
av två begrepp (kapitalismen och étatismen) - för att referera till två
saker därute - i verkligheten är mer rationellt och ekonomiskt än att
använda fyra begrepp (kapitalismen och "den politiska högern", samt étatismen
och "den politiska vänstern"). Vi behöver inte fyra begrepp för att referera till
bara två saker.
Vad ska vi göra?
Mitt råd till kapitalismens vänner är: Använd inte
termerna "den politiska högern" och "den politiska vänstern" överhuvudtaget.
Identifiera dig själv som "en radikal för kapitalismen". Och identifiera de så
kallade "vänster"-människorna som étatister - som således är fiender
till friheten".
Äkta förespråkare av kapitalismen måste tålmodigt
förklara för intresserade personer att "den politiska högern" och "den politiska
vänstern" är antibegrepp som är värre än värdelösa - eftersom
de skapar förvirring genom att blanda ihop kapitalismen med olika varianter av
étatism (dvs. med konservatismen och t.o.m. fascismen) och eftersom de smugglar in i
kulturen uppfattningen att staten måste uppoffra någon åt någon annan.
Äkta anhängare av kapitalism borde kämpa för att antibegreppen
"höger" och "vänster" fullständigt ska rensas ut ur den politiska diskussionen.
För - vem behöver antibegrepp?
* * *
Denna artikel kan diskuteras i:
Facebookgruppen Politisk debatt
Det går också bra att kommentera artikeln här. Vi kan publicera
din kommentar om den innehåller läsvärda synpunkter. Mejla till admin @
debattsidan.nu [1]
Mejl till admin @ debattsidan.nu blir sällan lästa, så väntetiden
innan en kommentar publiceras kan bli lång.