En hjärnkirurg utförde en operation. Efteråt presenterade han en räkning på 10.000 kronor till patienten. Patienten blev indignerad. ”Va!?” frågade patienten upprört ”10.000 kronor bara för att göra ett snitt på en futtig centimeter?”
 
”Nej” svarade hjärnkirurgen lugnt ”Jag tar endast 10 kronor för att göra själva snittet. Men jag tar 9.990 kronor för att veta just var i din hjärna snittet skulle göras.”

Denna humoristiska historias poäng är relevant inte endast i all medicin, utan i all produktion av varor och tjänster överhuvudtaget.
Poängen är att produktion inte blott och bart är en fråga om fysiska rörelser. Det krävs alltid tänkande för att människor ska kunna veta vid vilken tid och med vilka verktyg och på vilka material osv. de skall utföra de fysiska rörelserna.
Vi människor är aldrig födda med någon instinkt som säger oss hur vi skall göra för att producera bilar, stål, datorer, bostäder, bröd, penicillin, glödlampor, tändstickor och alla de övriga tusentals saker vi behöver för att leva.

Innan det blir någon produktion överhuvudtaget måste det utföras ett omfattande ”hjärnarbete”. Först måste vetenskapsmän upptäcka naturlagarna som styr verkligheten. Sedan måste uppfinnare, ingenjörer och tekniker tänka ut hur man ska göra rent praktiskt för att utnyttja naturlagarna. Och därefter måste kapitalister, företagare och affärsmän organisera produktionen genom att ”passa ihop” olika kunskaper, teknologier, maskiner, arbetare etc. med varandra.
 
Den avgörande produktionsfaktorn är alltså hjärnan – inte musklerna. De mest produktiva medlemmarna av samhället är därför de individer som utför det mest krävande ”hjärnarbetet”. Dessa individer är främst vetenskapsmännen och kapitalisterna/företagarna/affärsmännen.
 
Arbetarna lär sig att använda maskinerna i fabrikerna. Men det är vetenskapsmännen och kapitalisterna som tänker ut hur maskinerna och resten av produktionsmedlen ska kunna byggas och organiseras till att börja med.

Om det vore det fysiska arbetet som avgjorde välståndet då skulle vi allihopa vara fattigare idag än vad vi var för några hundra år sedan. Det fysiska arbetet är ju oerhört mindre tungt och hårt idag än vad det var för några hundra år sedan!
Vårt höga välstånd idag beror alltså på den moderna teknologin och produktionsmedlen som vi har tillgång till idag, tack vare det gedigna intellektuella arbetet som har utförts av vetenskapsmännen och kapitalisterna.
 
Vi borde därför uppskatta dessa ”hjärnarbetare” istället för att vara avundsjuka mot dem. Vi borde berömma dem istället för att kalla dem för parasiter. Vi borde låta dem forska och leda företag i frihet istället för att lägga en massa godtyckliga regleringar och kontroller och byråkrati i vägen för dem.
Vi borde låta dem berika sig själva genom sin produktiva verksamhet istället för att med skatter lägga beslag på deras välförtjänta höga inkomster och stora förmögenheter.

Vi borde göra allt detta inte ”bara” för att vara rättvisa mot dem. Vi borde försvara hjärnarbetarnas rätt till sina liv, frihet och egendom även därför att det gagnar vår egen vällevnad.
 
Filosofen Ayn Rand hade rätt då hon påpekade att utan vetenskapsmännen och kapitalisterna skulle arbetarna svälta.

Denna artikel kan diskuteras i: