Det är som det är med friheten i världen. Den är skör och det krävs inte mycket för att den skall ryckas bort under fötterna på oss människor.

Jag tänker närmast på situationen i Hong Kong. När jag reste dit i mars 2017 ville jag se landet medan det fortfarande var en demokrati, innan det skulle sväljas av Kommunistpartiet i Kina. Mindre än tre och ett halvt år senare har HK fallit. Jag uttrycker mig dramatiskt.
Men den sista juni för snart två veckor sedan infördes den nya säkerhetslagen som avskaffar yttrandefrihet, rättssäkerhet och fria val.
Att det kunde ske just nu berodde på coronaepidemin men sedan 1997 har det bara varit en tidsfråga. Det var då som Storbritannien överlämnade HK till Kina — en relativt sen skamfläck på det brittiska arvet.
 
Nu talar Boris Johnson om att erbjuda en flyktväg till alla hongkongare födda före 1997, totalt ca tre miljoner människor. Jag vet inte om det kommer att genomföras eller varför det finns en åldersgräns, för det är i synnerhet den unga generationen som måste leva med följderna av 1997 års överlämnande. Och dessvärre har Beijing i och med den nya lagen oinskränkt makt att hindra resor ut ur HK.
Storbritannien, som bär ett historiskt ansvar för situationen, borde erbjuda hongkongare en snabb väg till medborgarskap. Jag vill också se att något görs i de tre övriga västländer med en stor andel hongkongare i befolkningen: USA, Kanada och Australien. Finns den politiska viljan någonstans så borde den finnas där.

Från ett land i Sydostasien till ett annat. I fredags gick man till valurnorna i Singapore. Det var givet att det sedan självständigheten 1965 sittande PAP skulle vinna, men valresultatet erbjöd ändå en smal strimma av hopp. Trots kraftigt inskränkt pressfrihet och gerrymandering lyckades oppositionspartiet Worker’s Party vinna i valdistriktet Sengkang. Området där jag bodde under min första vistelse i landet i början av 2016!
I sociala medier delades ljudklipp där glädjerop ekar mellan husväggarna. ”Hear Seng kang roar!” Av totalt 93 stolar i parlamentet har PAP 83 stycken och WP har 10. I förra valet som hölls 2015 blev motsvarande siffror 83 respektive 6.
 
Såvitt jag kan se alltså ingen tillbakagång för PAP men en liten vinst för WP. Det är mycket med WP som är positivt även om det kan ses som ett socialdemokratiskt parti. De vill införa pressfrihet, avskaffa statens rätt att anhålla människor utan tidsbegränsning och verka för ökad insyn i offentlig verksamhet. Kanske blir det en dag verklighet?
När många länder går mot nationalism och diktatur vore det glädjande om Singapore går i motsatt riktning.

Ja, så är det även här i Europa med Erdoğan i Turkiet och Orbán i Ungern. Idag är det folkval i Polen och ännu ett europeiskt land riskerar att bli en kvasidiktatur. USA skall vi inte ens tala om, tänker jag, men det går väl inte att komma runt. Där är det val om fyra månader i november. Vi får se hur det går med friheten i världen. Även om den är skör har den många hängivna tillskyndare och jag räknar mig gärna som en av dem.

Denna artikel kan t.ex. diskuteras i: