Humanism och livssyn
Är verkligheten välvilligt inställd mot dig
och mig; bör vi betrakta tillvaron med tillförsikt eller med existensiell oro?
Kan vi människor vara värdefulla för varandra? Hur kan man bry sig om andra, utan att störa,
utan att gå i vägen, utan att uppoffra sig själv, och samtidigt betrakta och behandla de flesta
medmänniskor som potentiellt värdefulla?